MARKUS HANKINS: ”När världen brinner är det klotterdrama på Öckerö – det sätter saker i perspektiv”
När krigen i Ukraina och Iran, Trumps hot om att annektera Grönland och oljekrisen i Hornuz-sundet toppar nyhetssändningarna världen över slår kommunpolisen i Öckerö-Torslanda larm om en klottervåg. Det får HelaHisingen:s publisher Markus Hankins att känna sig tacksam för det liv vi lever i vår lilla avkrok av världen.
Med jämna mellanrum brukar Isak Garpebring, kommunpolis Torslanda & Öckerö kommun, ge rapporter om brottsligheten i Torslanda-Öckerötidningen. Hans senaste rapport lyfter glädjebesked som att färre bedrägeribrott anmälts den senaste tiden och att siffrorna tyder på att det kommer ha anmälts färre brott i både Torslanda och Öckerö under första kvartalet i år, jämfört med motsvarande period i fjol.
Nu för tiden är folk i norra skärgården så skötsamma att de till och med sökt om tillstånd att elda granar vid några av de större påskfyrarna. Den förr så våldsamma och subversiva ”Granjakten” på öarna har snart blivit så rumsren att den knappt kommer omnämnas i poliskolumnen, är känslan.
Idel goda besked alltså, men med ett mindre undantag; några anmälningar om klotter som bekymrar polismannen.
”I två fall har man påträffat klotter på Hönö i form av ”1312” som står för ”All Cops Are Bastards” för de första bokstävernas nummerordning i alfabetet”, skriver han.Jag har varit i området och sett klottret själv och ser att det på något ställe också finns klottrat ”IFK” i anslutning till siffrorna. Sannolikt rör det sig om en missnöjesyttring kring den senaste tidens diskussion om polisens närvaro på fotbollsläktare i regionen. Man får tycka vad man vill om den saken och det är inte olagligt att tycka illa om polisen om man nu gör det, men vad som däremot är olagligt är att förstöra andras egendom”, skriver kommunpolisen i lokaltidningen.
Självklart är det ett otyg med klotter, särskilt för den vars hus eller verksamhetslokal drabbas av det. Men för mig satte den här sammanfattningen av brottsläget i Torslanda-Öckerö omvärlden i lite perspektiv.
Den som konsumerar nyheter har den senaste tiden fått följa hur både befolkningen i Iran och en rad av dess grannländer fått se missiler regna över sina hemstäder. Tiotals miljoner människor i regionen lever i ovisshet, tusentals dör i det senaste av de oändliga krig som drabbat Mellanöstern.
Barn från Gaza till Ukraina har levt på flykt i många år och antalet döda i internationella konflikter och krig är tyvärr vardagsmat, som knappt får plats i nyhetssändningarna. Vi är inne på fjärde året av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina och samtidigt utsätter USA sin södra granne Kuba för en energiblockad och har hotat att annektera Grönland, vilket absurt nog tog Europa på randen till krig med sin tidigare nära allierade i väst.
Det är minst sagt en dramatisk värld. Därför blev kontrasten med klottret i Öckerö, där någon blåvit själ varit ute och spray-härjat i sina hemtrakter, en påminnelse om hur livet går vidare även när världen därute brinner. För konstapeln med kolumn i lokaltidningen kan ju inte lösa de där dramatiska frågorna därute i värden, de som toppar nyhetssändningarna. Men han kan ge Öckeröborna lite känsla av trygghet i att han minsann har koll på klotterläget i norra Skärgården.
När världen brinner är det klotterdrama på Öckerö – det sätter saker i perspektiv.
På sitt sätt finns det en absurditet i att syssla med det lilla, småskaliga, vardagliga – när så mycket stort och dramatiskt sker utanför ens egen sfär. Jag känner mig lite som Jim Carreys karaktär i filmen The Truman Show, när huvudrollsinnehavaren märker att de i hans konstgjorda omgivning beter sig konstigt åt.
— Vad i hela helsike pratar du om? Och vem pratar du med?, säger han vid ett tillfälle.
Så kändes poliskolumnen för mig, den här gången. Som att budskapet var så i osynk med det man ser ske i världen att det inte ens kändes på riktigt. Pratar han med oss? Eller in i en dold kamera? Är det verkligen allt han har att rapportera om när bomber regnar över Ukraina och Mellanöstern? Men så gick det ett ögonblick och verkligheten sjunker in. När arbetsdagen är över måste barn hämtas på förskola och skola, tvätt tvättas, mat lagas och helgen planeras. Och klotter på Öckerö bekämpas.
Även när delar av världen ”brinner” därute.
Och det är inte bara ok, utan direkt nödvändigt. Blir vi paralyserade av allt det hemska i världen och inte lever vidare våra liv som vanligt så vinner despoter och diktatorer – utan att någonsin avlossa ett skott mot oss. Då begränsar de vår vardag och våra liv, även i det lilla. Men det kan vara värt att ta ett steg tillbaka mellan varven och påminna sig själv ooch sin omgivning om att vara tacksamma för att vi har det rätt så bra här, i vår lilla avkrok av världen.
Trots klottervågen på Öckerö.
Markus Hankins
markus@helahisingen.se
LÄS MER:
