Tidsdokument från det tidiga Kville: Poliserna som bodde här först av alla – och gästgiveriet där man hyrde hästar

Nya boken ”Välkommen till Hisingsön – vägvisare till ett gammalt Kville” dyker ner i Kvilles historia på ett fascinerande vis. Här berättas en historia om en plats i förvandling som förr i tiden bara bestod av ett gästgiveri där folk kunde hyra häst och vagn för att resa längre in på Hisingen.
— Kville har en intressant historia, där i äldre tider Kvillebäcken var en enslig och lantligt belägen färjeplats, säger författaren Tore Samuelsson.

Kville. Eller Qwillebäcken. Kanske Kvillebäcken, Kvillestan, Kvillestaden? Även kallat Brämaregården. Ja, kärt barn har många namn och Tore Samuelsson börjar därför sin senaste bok om Hisingen med att reda ut vad det är han menar med Kville i sin nya bok ”Välkommen till Hisingsön – vägvisare till ett gammalt Kville”.

Hans avdelning blir det som i alla fall sedan 1970-talet har kallats Kvillestaden – området mellan Hjalmar Brantingsplatsen, Ramberget och Lundbyleden. Där Kvilletorget ligger centralt, där Herkulesgatans verksamheter lockar ut folk och där spårväg och polishus samlas vid Vågmästareplatsen.

Nu ska ju Hisingspolisen snart flytta från Kvillestan till nya lokaler i Hisings Backa och då kan det vara intressant att veta att Kvilles första och andra dokumenterade invånare var just poliser. Inte de första boende på Hisingen då, för här har människor bott i tusentals år (läs mer här), men i det som vi känner till som Kville i dag:

”1722 bestod ”Qwillebäcken” av ett hus och en liten kålgård – en trädgård där man odlade kål och andra köksväxter – och de låg på Nordgårdens och Brämaregårdens ängsmarker. Enligt mantalslängder bor på Kvillebäcken under 1720-talet länsmannen Erick Olufsson och under 1740- och 1750-talen Daniel Rydell, som är lands-gevaldiger – en typ av landsortspolis”, skriver Tore Samuelsson i inledningen av boken.

Vid Qwillebäckens Gästgifwaregård hyrde man häst och vagn

Sedan går boken igenom historien – sett till både bebyggelse men också familjer som bott i området omkring Ramberget – och med hjälp av gamla kartor och dokument byggs en bild av både vilka som bott i Kville, men också vad för slags verksamheter som funnits här.

Du lär dig exempelvis var de första byggnaderna i Kville låg i förhållande till dagens gator och bebyggelse, men får även en insikt i vad Qvillebäckens Gästgifwaregård hade för verksamhet i mitten på 1800-talet. Ledtråd: Här hyrde man hästar, eller häst och vagn för att resa vidare till exotiska platser som Bärby i Säve och Hästevik i Torslanda.

”Välkommen till Hisingsön – vägvisare till ett gammalt Kville” är ännu ett fantastiskt tidsdokument av det historiska Hisingen av Tore Samuelsson som låter läsaren uppleva i dag sedan länge försvunna pärlor. Exempelvis kan man få skåda byggnader som ”Gillbladska landeriet”, ett hus som låg ungefär vid nuvarande Myntgatan 14-18, men även andra byggnader tillhörande gården Stillestorp, bostadshus på Hallegatan och många andra. En fin inblick i dåtidens lantliga centrala Hisingen som är svår att inbilla sig i dag, när allt är så utbyggt och asfalterat.

— Mitt intresse för området väcktes första gången eftersom min far, en hängiven amatörfotograf, fotograferade mycket i Kville på 1950-talet och efter hans bortgång gjorde jag en sammanställning av dessa foton. I ett arbete med gamla Lundby-bilder har jag också kommit i kontakt med många intressanta äldre foton från Kville, varav en del finns med i boken, säger Tore Samuelsson.

Tidigare har Tore bland annat legat bakom ”Fotografier av ett svunnet Lundby på Hisingen” (läs mer här) som visar både kartor och 260 fotografier från området. Boken inriktar sig mer på äldre foton från perioden 1860-1930, liksom äldre vittnen. Tore har även gett ut en bok om hans fars foton, ”Hisingen: min far och hans kamera”, som sålde slut. I den senaste boken är fokus inte lika brett, utan nu har han riktat in sig på Kville och den mest centrala (sett från Göteborgs centrum) delen av Hisingen.

—Jag har funnit att Kville har en intressant historia, där i äldre tider Kvillebäcken var en enslig och lantligt belägen färjeplats, varifrån man tog sig över till Göteborg på den södra älvstranden. På Hisingssidan fanns vid den tiden ingen bebyggelse alls förutom själva färjeplatsen, , säger Tore Samuelsson och knyter an till ovanstående gästgiveri och familjen som drev den:

— Under 1800-talet är en familj Edberg dominerande vid platsen. De driver ett gästgiveri och en anläggning för resande. Mot slutet av 1800-talet invaderas Kvillebäcken av olika industrier och mindre företag. Med detta följde nya bostäder, och Kvillebäcken förvandlades stegvis från en lantlig utkant till en livlig arbetarstadsdel i Göteborg. En intressant fråga som jag också studerat är hur älvstranden söder om Kville såg ut innan Frihamnsbygget påbörjades år 1915, säger Tore Samuelsson.

Kville har genomgått otroliga förvandlingar – flera gånger om

Den som är nyinflyttad till Kville kan ha svårt att föreställa sig hur det såg ut här för några hundra år sedan. Även den omfattande förvandling som skett i området – flera gånger om, kan vara svår att begripa. Från lantlig idyll med madängar och våtmarker till utbyggda stora industrier och skeppsvarv – till en stadsbebyggelse med fokus på bostäder.

— Den historiskt medvetna publiken bör ha klart för sig alla de olika förändringar som skett i Kvilleområdet. Industrier som kommit och gått. Förändringar i geografin som bygget av Hjalmar Brantingsgatan, Frihamnen, Lundbyhamnen, Lundbyleden. Hur Kvillebäcksvägen och Kvillebäckskanalen efter hand ändrade omfattning. Jag har också gjort en sammanställning av en rad äldre bostads- och industrihus i Kville och deras historia. Om man exempelvis har släktingar som i äldre tider bodde i Kville är det lättare med denna information att förstå exakt var de bodde och hur landskapet vid den tiden såg ut, säger Tore Samuelsson.

Alla som bor eller har bott i Kville lär tycka att det är intressant att se de gamla foton och kartor som levandegör hur stora förändringar den här stadsdelen gått igenom på bara några få generationer. Nedanstående foto på ett hönshus på 1920-talet som tillhörde Axel Johansson (1889–1975) är ett sådant exempel.

Villorna i bakgrunden av ovanstående ligger på berget där Stavstigen går upp och är villaområde även i dag. Men skillnaderna är många mot området kring Vågmästareplatsen i dag, inte minst de punkthus vid Virvelvindsgatan som ännu inte fanns för omkring 100 år sedan.

Fantastisk samling av foton som visar Hisingens historia

Längs Kvillebäcken låg industrierna tätt intill varann. Det här fotot från tidigt 1920-tal visar en vy mot väster (med centrum i ryggen) från Backa bro. Kvillegatan ligger till vänster utanför bild. I bakgrunden ses huset Solhem vid Kvilletorget och miljön kring bäcken är diametralt motsatt de förhållandevis nybyggda bostadshusen som omger platsen i dag.

Många av de äldre husen i området revs i samband med anläggandet av Lundbyhamnen på 1950-talet. Andra revs och ersattes av nyare hus under decennierna före och efter det. En stadsdel i ständig omvandling har även sett sin beskärda del av byggherrar, byggnadsarbetare och verkmästare – även dessa finns exemplifierade i boken.

Här ovan byggs ett av landshövdingehusen i Kvillestan som står kvar på platsen än i dag. Även om den genomgått en hel del förvandlingar och ombyggnader sedan dess. Boken kryllar av fakta, kartor, foton och historier av detta slag – en guldgruva för den som älskar historia och/eller Hisingen. För visst vill du höra historien om den ”hårt nedsupne” trumpetaren vid elfte batteriet av härvarande artilleriregemente som söp så hårt att han föll ner på platsen i Kville och dog? Ja, då får du skaffa dig boken för denna och många andra historier av liknande slag…

Vill du köpa Tores bok finns den hos Bokus,com (klicka här).

Redaktionen
tips@helahisingen.se

LÄS MER: