Från Lillekärr till Bäckebol köpcentrum

23 Juni. Mycket soligt. Corona.

Jag startar dagens strövtåg där jag slutade sist, där den gamla vägen från Säve och Bönered försvinner ner i Riksbyggens hus och Prilyckegatan. Inget syns av vägen förrän den blir Kärra kapellväg på andra sidan Lillekärr södra.

Jag växte upp i Kärra och bodde här mellan 1958 och 76. Det finns mycket att skriva om men jag begränsar mig rejält och gör några nedslag. För den som vill läsa mer så försök få tag i far och son Ellings fina bok, Kärra genom tiderna.

Vid  vägkorsningen i kapellets, sedan 2001 Kärra kyrka,östra ände låg de viktigaste samhällsfunktionerna på 1900-talet fram tills nya Kärra centrum kom till 1978.

Här låg som sagt kapellet, skolan, posten och affären.

Kapellet byggdes i början av tjugotalet av privat insamlade medel. Det var långt till kyrkan i Säve.

Omedelbart söder om kyrkan låg Posten i ett hus som varit kvarn. När vi flyttade hit delades det inte ut post till oss som bodde närmast, utan man fick hämta i sitt fack. Vi hade fack 2.

Mitt emot Posten österut, där det  nu ligger en villa, fanns den gamla affären med lagerbyggnader. Den togs ur bruk 1962 efter att servat Kärraborna sen 1927. Affären drevs av Algot Olsson. I samband med att radhusen byggdes kring skolan så övergavs den gamla affären för en länga söder om denna. I tvåvåningshuset som nu är bostäder fanns förutom AO-Livs med servicebutik,  bank, post och om jag inte missminner mig en kemtvättsinlämning.

Väster om den nya affären låg ett kafé som las ner i mitten av sextiotalet. Precis som i Backa Tingstad och i Säve var kafét samlingsplats för traktens ungdomar. På helgkvällar smögs det med sprit som blandades med kaffe och läsk. Detta enligt mig mycket närstående källor.

När jag går i detta närmast stilla villaområde är det i stort sett inget som tyder på att det för femtio år sedan var ett livligt litet centrum. 

Vägarna har också förändrats. Den gång och cykelväg som går norr-söder mellan kapellet och gamla skolan var den väg som kom söder ifrån Tagene. På sextiotalet var den fortfarande delvis stensatt. 1951 drogs vägen väster om kafé och kyrka pga trafiken. Där låg busshållplatsen för GDG-bussarna och telefonkiosken.

Jag går söderut på nämnda gångväg, inga spår av flydda tider.

Om en tänker sig att köra in i Kärra då, från Tagene,  så gick vägen rätt in, genom rondellen, genom villorna på Lillekärr södra. Någonstans här låg Krants bensintapp, Shell, med bilverkstad.

På nästa tomt låg bastun. Bastun var föreningsdriven och stod klar 1944. Året efter ordnades fria skolbad i bastun.

När vi kom till Kärra, så flyttade vi in i manhuset till Klockaregården. Inget badrum eller dusch och till en början även utedass. Om jag inte minns fel så låg bastun då i träda. Min far, en driftig man, drog igång bastuföreningen som fram till 1967 var öppen på fredagar mellan 16 -18 för kvinnor och från 18-20 för män.

Det var spännande att se och höra på gubbarna, bönder och arbetare som bodde enkelt och som behövde tvätta sig men även få ett par timmars samvaro. Ibland kom arbetare som bodde på andra sidan älven i Agnesberg och Rösered. Det kunde vara finnar som skulle visa hur man skulle bada på riktigt…

Jag går tillbaka till den gamla skolan.

Jag gick aldrig här men under flera år var det bibliotek på övervåningen, öppet en gång i veckan. Här växlade vi så sakta från barn och ungdomsböcker till lite mer vuxnare böcker. Skoltandläkaren fanns också här under några år.

Jag följer Kärra kapellväg österut. Det skolhus jag gick i 2:an och 3:an är rivet och ersatt med ett nytt. Denna skola, Mellanskolan, invigd 1908, hade två klassrum och vaktmästarbostad. 

Det var lugnt och idylliskt att gå lite vid sidan av den större skolan på andra sidan bäcken. Där gick vi sedan i mellanstadiet.

På Kapellvägen ligger villor som till stor del byggdes på sextiotalet, om än några ännu tidigare. I ett av husen hade Nils Wallin en galgfabrik. Han fick många av kvinnorna i Kärra med omnejd att sitta hemma och göra plastgalgar av olika kvalitéer. 

Vid vändplatsen går gamla Kärravägen (Kärra byväg) åt norr.

Den kom till efter laga skifte 1832 och blev då utfartsväg från den gamla byn och dess utskiftade gårdar. Den gick alltså fram till vägen (Kapellvägen) som förband Nyebro med Säve. Ännu på sjuttiotalet låg gårdarna efter vägen, bl.a. två övergivna, Lilla och Stora Spökis där vi lekte och hade tillhåll när vi blev lite äldre.

Det som nu är Kärra Kapellväg gick ner till färjeläget vid Nyebro. När E 6:an drogs till Kärra och något senare till Kungälv byggdes en ny väg som motsvarar dagens Nortageneväg fram till Kärramotet. Den gamla färjevägen avslutades med ett vägräcke som vi kallade för stoppet (ett annat tillhåll). Jag försöker hitta detta som bör ha legat mellan nuvarande Kärravägen och motorvägen. Det är högt gräs och olidligt varmt. Jag hittar inte “Stoppet” men anar var vägen gick tack vare diken och buskar.

Jag tar mig över Kärramotet. Hörde nyligen på Språket i P1 att ordet mot återlanserades på femtiotalet av en akademiledamot, istället för det otympligare trafikplats eller planskild korsning.

Dock verkar ordet i stort sett bara ha anammats i Västra Sverige.

Väl över på andra sidan motet ser jag att man håller på och bygger nya påfarter och cykelvägar. Jag går över nylagd asfalt och kommer in på vägen ner mot färjeläget, Nyebro. När vi var småkillar så åkte vi fram och tillbaka, det fanns ett kafé med flipperspel i Agnesberg. Vi sålde majblommor och nån kompis sålde GT.

Färjan lades ner 1978 när Angeredsbron stod klar. Den hade föregåtts av tidigare färjor och av en träbro som ska ha funnits på 1700-talet fram till 1820. Färjeman  bodde i ett närliggande hus. Nu rivet men man kan ana var det låg upp mot Skansen.

Fram till mitten av 1920-talet trafikerade ångbåtar älven med stopp vid Nyebro. Det fanns flera linjer,  Göteborg – Kungälv – Kornhall men även båtar som gick längre upp i älven. 

När mina farföräldrar flyttade till Kärra 1923 så gick flyttlasset på ångbåt. De sålde senare ägg och grönsaker på Olskrokstorget under många år och då åkte de med färjan och förbi Gamlestan. Först med häst och vagn, på slutet med traktor.

Färjeläget blev en central plats i bygden. På andra sidan fanns fler industrier, större affär och järnvägsstation. På Hisingssidan har det funnits flera affärer. Den tidigare nämnde Algot tog över en speceriaffär som låg i ett tidigare bryggeri. Bryggeriet drevs tidvis av en Charles Castleman och tillverkade porter. 1890 blev han anklagad för att låtit kunder dricka i bryggeriet vilket inte var tillåtet. Det hade tidigare funnits en krog vid Nyebro. Krögarbrev utfärdades underligt nog till min namne Claes Olsson under många år i mitten av 1800-talet. Han var också färjkarl.

Idag är det inte mycket kvar av färjeläget. Vägen går ner mot älven. Vägräcken kantar. I vattnet ser jag rester av ramper och kaj. Det är en avskild plats och det finns spår av att folk verkar hålla till här. Älven rinner sakta mot Göteborg, det enda som stör är dunket från Skrotfrag på andra sidan beläget där Axa kvarn och Agnesbergs station fanns.

Under andra världskriget låg det soldater i Kärraskolan, dessa ska ha fixat en dansbana här. Vid samma tid fanns det också ett läger för romer som under kriget inte fick resa runt i landet. 

Något hundratal meter norr om färjeläget där Kärrabäcken rinner ut var det förr en liten strand, där lärde sig min pappa att simma.

Mellan färjan och ST1 ligger Orrekulla skans, fornminne, som är en gammal försvarsanläggning med oviss ålder. Under 1700-talet var den bemannad med några man och vid orostider med fler. Tanken var att skydda bron som då fanns här.

Jag banar mig upp från färjevägen, mycket brännässlor. Väl uppe på toppen kan jag ana rundeln som visar var murarna en gång fanns. Allt är överväxt. Det skulle nog gå att rensa upp och göra skansen till ett utflyktsmål. Det finns en skylt från Göteborgs stadsmuseum.

Jag lämnar fornminnet och går cykelvägen söderut längs motorvägen. Det är varmt. Jag köper en dricka på tappen. På min vänstra sida ligger nu bilverkstäder och lager. Byggmarknader och köksförsäljning. Mitt i alltihopa en jemenitisk restaurang. 

Byggnaderna är inhägnade och hindrar passage till älven. Några verkar tomma. Kan det vara första tecknen  kommande lågkonjunktur?

På andra sidan E 6:an ligger Tagene med sitt stora stenbrott och därmed passerar jag gränsen till Backa socken och lämnar Säve. Där på andra sidan autostradan (som vi sa förr) ligger Plantagen som startade som Tagene handelsträdgård. Där jobbade jag några helger som tolvåring. Jobbet gick ut på att dra och ta bort svart plast över julrosorna som var deras storsäljare.

Så småningom kommer IKEA, invigt 2004 och Coop Forum, som ju hette Obs! när det invigdes 1972. Mellan dessa komplex ligger eller låg KF:s bageri som verkar öde.

Värmen gör att jag bryter och jag tar bussen som turligt nog har få passagerare.

Källor: Säve jordbruksbygd blir stadslandskap 1969, Sevärt i Säve – Bengt Elling 1982, Kärra genom tiderna Bengt och Bengt-Olof Elling 2002, Upptäck Hisingen! 2008, Wikipedia.