Fula ”knepet” när Norges kung vann hela Hisingen – med fusk i ett tärningsspel
De äldsta berättelserna som finns om Hisingen och Hisingsborna kommer från gamla isländska sagor. I en av dessa sagor, skriven av Snorre Sturlasson på 1200-talet, berättas om hur den norska och svenska kungen – Olav den helige och Olof Skötkonung – spelar tärning om “en bygd på Hisingen”. Nu har boken kommit som ger en unik inblick kring gränsen som länge splittrade Hisingen mellan två krigiska grannländer…
Hur det gick då i tärningsspelet om Hisingen? Den norska kungen sägs ha vunnit genom att slå en “sjua” på tärningen. En sjua? Ja, tärningen ska enligt sägnen ha spruckit och visat både en sexa och en etta!
I dag står en minnessten vid Bohus Fästning, precis norr om Hisingen. Den står där sedan 1940 och är ett monument över en av många fredsförhandlingar vid och om Hisingen. År 1101 ska Nordens tre konungar ha mötts vid älven (där Nordre Älv möter Göta Älv) för att ”Slita tvister och främja fred”.
Då hade det gått drygt 80 år sedan Norge vann vår ö – genom att fuska på tärning.
Oavsett sanningshalten i skrönan om tärningsspelet mellan kungarna i början av 1000-talet, så stämmer det definitivt att Hisingen sedan urminnes tider varit delad i två härader. Båda dessa hörde till det norska riket fram till mitten av 1200-talet då Birger Jarl lyckas förhandla fram att Hisingens ena härad, som består av Lundby och Tuve socknar, ska bli svensk.
Hisingen var sedan delat i en svensk och en norsk del fram till freden i Roskilde (1658), då hela Bohuslän blev svenskt.
Hisingen: Ön i gränslandet skildrar den historiska gränsen
Verkar det här spännande? Mycket mer finns att läsa om Hisingens fascinerande historia i Martin Ahlstedts bok Hisingen: ön i gränslandet, utgiven på Bokförlaget Korpen, som nyligen utsågs till Årets Göteborgsbok 2023. Utmärkelsen är ett samarbete mellan Göteborgs stadsbibliotek, stadsmuseum, riksarkiv och hembygdsförbund.
— Boken utgår från min undersökning av och vandring längs med den gräns som delar Hisingen mellan Västergötland och Bohuslän, och från 1200-talet fram till 1658 Sverige och Norge. När jag först började med detta fanns inga planer på en bok, utan det var bara ett kul hobbyprojekt att hitta de gamla gränsmärken som finns från före kartornas tid. Men ju mer jag lärde mig, desto mer insåg jag att gränsen också bär på en berättelse, om folket som bodde på Hisingen under den långa tid då ön var mitt i ett känsligt gränsland. Och nånstans där väcktes idén om att försöka skriva en bok om hela öns historia, fast ur ett personligt perspektiv, och med gränsvandringen som utgångspunkt, säger gymnasieläraren och nu även författaren Martin Ahlstedt.
Boken utgår från hans undersökning av den gräns som alltså blev riskgräns på 1200-talet.
Detta var före kartornas tid, så gränser definierades då i så kallade gränslistor – listor över platser som fick fungera som gränsmärken med tänkta linjer mellan sig. Den äldsta kända sådana listan från Hisingen är från 1554, och det är den som ligger till grund för Martins vandring och undersökning av gränsen.
— Genombrottet kom när jag hittade boken Bohuslänska gränsmärken av Johan Kalén från 1933, där han sammanställer gamla gränslistor. De äldsta bohuslänska gränslistorna är från 1272, men Hisingen kommer med först på en lista från 1554. Några av gränsmärkena som listas där är kända fornminnen som Skändla rös, medan andra är platser som har fallit i glömska. Men sedan har jag också läst alla de sockenböcker som skrevs när Hisingens sju gamla socknar införlivades i Göteborgs kommun, och ur dem har jag plockat russinen och satt samman det till en berättelse om hela Hisingens historia.
Varför denna kärlek till Hisingen, om det nu är kärlek?
— Kärlek vet jag inte, men jag tycker att Hisingen är en intressant ö på väldigt många sätt. Och framför allt finns det en mycket fascinerande historia som är betydligt äldre än staden Göteborg, och som jag märker att många vill veta mer om när man börjar berätta…
Vad vet inte dagens Hisingsbor om kring den gamla gränsen mellan Sverige och Norge som är ett måste att veta?
— Kanske att det fortfarande finns gamla fina gränsmurar kvar på alla de delar av gränsen där naturen är orörd. Och att gränsen skär rakt genom två Volvofabriker och en brandstation.
Tror du att folk som bor i Backa och Kärra samt övriga norra Hisingen känner sig lite norska innerst inne?
— Haha, nja det tror jag kanske inte. Men däremot är det nog så att många på norra Hisingen känner en större tillhörighet till Kungälv än Göteborg. Och Kungälvs föregångare Kungahälla var den viktigaste norska staden under delar av medeltiden.
Hur har din bok mottagits av läsarna, vad får du för reaktioner?
— En del gamla Hisingsbor har sagt att det är den bok de har gått och väntat på! Det är förstås väldigt roligt att höra, och den har sålt bra. En tredje tryckning har just kommit från tryckeriet. Det gör mig också väldigt glad att många som läst den berömmer språket, eftersom jag lagt ner mycket arbete på att få till just flytet i språket.
Martin Ahlstedt gillar språk, att läsa och skriva och berättar att han gillar bra berättelser. Det använder han både i sitt lärarjobb där han undervisar i svenska och engelska – men även i sin ambition att nu också försöka skriva fler böcker.
— Jag gillar att resa mycket och gärna till lite udda platser som, liksom Hisingen, har historier att berätta. Jag arbetar faktiskt med en ny bok som kommer handla om ett ställe ganska långt från Göteborg…
Text: Markus Hankins
markus@helahisingen.se
Foto: Wikimedia Commons/Privat/HelaHisingen.se
LÄS MER:
