HELA HISINGEN

Nyheter från Sveriges bästa ö

BK Häcken-supportern Peter: “Snart kan Häcken utmana om allsvenskt guld”


DETTA ÄR EN ANNONS

Peter Eriksson, 57, har varit med på BK Häckens läktare sedan tiden då Rambergsvallen inte hade något tak. Han minns när A-laget fick byta om i byggbaracker utan varmvatten och tror att det gulsvarta gänget är framtiden i Göteborgsfotbollen. Elitboxaren som blev säljare är inne på sitt sjätte decennium som Häcken-supporter:
— Tänk på att BK Häcken tippades som potentiella svenska mästare inför förra säsongen. Alltså både damerna och herrarna. Det var ju något som få hade trott för tio eller tjugo år sedan, säger han.

Lapparna som satts upp på Svartedalsskolan bjöd in till Gais-profilen Kjell Upplings fotbollsskola vid Slätta Damm.
— Så vi smågrabbar blev nyfikna och gick dit för att få träna lite fotboll, det hade kunnat vara Lundby IF eller Warta som hade fotbollsskolan så exakt vilka vi började spela hos var en slump, säger Peter Eriksson.

Men det var BK Häcken som hade samarbetet med målvaktsprofilen Kjell Uppling, även påstådd upphovsman till Gothia Cup. Från allra första början var ju Gais och tidningen Arbetet partners till turneringen som i dag mest förknippas med bollklubben på Hisingen.

— Så vi förvandlades till tre pojklag inom BK Häcken när själva fotbollsskolan tog slut och på den vägen blev vi Häcken-killar. En del kompisar höll på Blåvitt och Gais, så man hängde med dem till Ullevi lite pliktskyldigt och kollade på matcher i högre serier, för Häcken spelade ju i division fyra på den tiden. Vår familj hade sommarställe ute på Öckerö och då kunde vi gå och se Häcken spela mot Öckerö därute. Men ingen hejade väl direkt på Häcken som supportrar, mer än oss ungdomssspelare som gick på matcherna i våra Häcken-overaller, berättar Peter.

Men sedan var det något som skedde i de sena tonåren. Att gå och kolla på sitt egna lag snarare än allianslagen inne i stan kändes mer rätt, roligare och mer nära.

— Alltså jag var inte helt ensam på läktaren då, men vi var inte många när jag började gå på alla matcher omkring 1980. I samband med detta flyttade jag till Övre Hallegatan precis i närheten av Rambergsvallen och då gick jag med min dåvarande på nästan alla matcher och började även efterhand ta med barnen. Men tänk då att Rambergsvallen var en helt annorlunda upplevelse mot Bravida Arena, ja även mot hur Rambergsvallen såg ut sen. Då var det som att man hade byggt en trottoar uppe på en annan trottoar, ja det var liksom en stor del av läktaren, minns Peter tillbaka.

BK Häcken är viktig både i familjen – samt bland vännerna

I familjen gick BK Häcken vidare till nästa generation. Både hans dotter och son kom att spela i Häckens pojk- och flicklag och grabben sprang runt löparbanorna inne på arenan i början av 90-talet, till publikens stora glädje.

— I dag räknas han väl som en av de stora Häcken-supportarna, han gjorde en så kallad “perfect season” häromåret (Red. Anm: ett uttryck som normalt innebär att man ser alla lagets matcher i serien under en säsong, hemma som borta…) och är en så inbiten kalenderbitare att de inte kan ha med honom på BK Häcken-quiz längre för han kan rubbet, säger den stolta pappan Peter.

Något som återkommer i HelaHisingens samtal med BK Häcken-supportrar är närheten. Närheten mellan den vanliga föreningsmedlemmen eller åskådaren och klubbledningen. En stolthet över att BK Häcken har växt till att bli en stor klubb med svenska mått mätt – men har kvar sin attityd från tiden som ett litet kvartersgäng i Lundby.

— Det är inte så att klubbchefer och styrelsemedlemmar hälsar lite pliktskyldigt på en, utan det är på riktigt. Jag kommer ihåg när jag var med och tränade grabbens lag på Slätta Damm en regnig höstdag. A-laget brukade träna på samma planer så när det forsade ner regn från himlen blev det rätt så lerigt när smågrabbarna var ute och tränade. Då såg jag att någon kom vandrandes ner från Häckenborg i en regnrock och tänkte att “oj, nu får vi skäll för att vi är här och sabbar planen för A-laget”, berättar Peter.

— Men han ställde sig bredvid och tittade tyst. “Jag ska bara titta på er träning”, sa figuren med en glad ton.

Det var dåvarande sportchefen, numera stjärnadvokaten och agenten Carl Fhager.

— En så regnig dag…det säger lite om digniteten bland gubbarna i klubben. Det är ett roligt minne.

Dagens konstgräsplaner vid Slätta Damm blir inte leriga som naturgräset blev förr… Foto: FOURSQUARE

I dag är det fler i klacken än det var på hela arenan “förr”

På tal om just roliga minnen är de kval från åren då BK Häcken var något av ett “jojo-lag” sånt som etsat sig fast hos Peter Eriksson. Matcher mot Sundsvall och Mjällby som hade den spänningen att “vi supportrar åldrades flera år för varje 90 minuter som gick”. Men det som är starkaste minnet från Peters “karriär” som Häcken-supporter är att ha varit med och sett utvecklingen av supporterskapet på Hisingen. Både i klacken och “på stan”.

— När det gick bättre och bättre för oss växte ju även klacken. I dag är det ju någonstans mellan 400 och 900 personer i klacken, beroende på match och det är ju klart mer än vad vi var på samtliga läktare förr i tiden när jag började gå på matcherna. Men när vi steg för steg började bli förhållandevis många och höras lite på läktarna, då kunde man nästan ta på hur en kultur växte fram. Det var många av de inbitna som tog med sina kompisar och vi fick fart på en levande klackkultur där humorn var det centrala, tjötet på läktaren på Rambergsvallen och även i dag på Bravida är nog rätt unikt i svensk elitfotboll.

Vad menar du med det, vad är det för “tjöt”?
— Det är svårt att beskriva om det inte är i ögonblicket, men det handlar väl om en klassisk göteborgsk attityd om att kunna fälla humoristiska kommentarer om det som sker omkring en, så att säga. Det gapas en oerhört massa roliga och ibland tykna grejer både mellan oss fans och andra supportrar, som ut mot de som finns på planen.

— Många gånger har vi ju sett hur bortalagets spelare som är på väg ut för att slå en hörna knappt kan hålla sig för skratt, de försöker ju såklart, på grund av något som skrikits ner från klackläktaren. Det där är en skön jargong som är svår att beskriva om man inte upplever den på plats, berättar Peter.

“Kommer ihåg när A-laget bytte om i en byggbarack”

Tiden på läktarna har även skapat vänskaper för livet. Till vardags är Peter säljare på ett stort bolag och bor än i dag kvar i Lundby nära både Bravida Arena och Gothia Park Academy (GPA). Men genom att börja tjöta med folk som han känner igen på läktaren har han fått oväntade vänner, personer som jobbar i andra branscher och som rätt nyligen flyttat till Hisingen.

— När Whoopsie (Red. anm: Daisy, pub på Wieselgrensplatsen) blev hemmapub och folk började hänga där blev det en ny dimension för mig. Jag gillar den engelska supporterkulturen där man träffas ett gäng och värmer upp så att säga, snackar uppställningar och läser. Vi är en handfull kompisar som går på matcherna och de flesta av oss hade nog aldrig lärt känna varandra om det inte var för BK Häcken. Vi har råkat stå bredvid varann på läktarna under många år och lärt känna varann steg för steg. Men våra bakgrunder är helt olika och vi har helt olika liv utanför fotbollen. Det är ju en himla blandning på läktarna, men man brukar ju närma sig folk som är lite som en själva där, i läktarmiljön så att säga.

Peter Eriksson har varit BK Häcken trogen sedan 1970-talet. Foto: PRIVAT

Hur är det att vara BK Häcken-supporter i dag?
— Det är som en helt annan sport jämfört med förr. Jag kommer ihåg när A-laget bytte om i en byggbarack vid Fjärdingsplan där de tränade. Ibland fanns det varmvatten och ibland inte. Men i dag…med GPA, wow det är otroliga skillnader för spelarna och de som jobbar i klubben. Men trots det har närheten till klubben inte försvunnit, det kan man ju tro när Häcken gått igenom en sån process med att bli professionell att distansen till oss supportrar skulle växa. Men när man åker till en träning är man fortfarande välkommen på en kaffe och det är ett genuint intresse bland de som jobbar för klubben att fortsätta ha nära relationer till oss supportrar.

Och på själva matcherna då?
— Givetvis är det roligare när vi är fler. Hade Häcken haft dagens publik på gamla Rambergsvallen så hade det varit roliga tider. För jag gick på Rambergsvallen innan det fanns något tak. Det var sketet, men gött ändå. Men nog fan är det bättre med detta vi har i dag, bortsett från nostalgin då.

“Gais kan åka spårvagn till sina bortamatcher nu”

Peter Eriksson ser sig själv som en av de positiva supportarna, något han tagit med sig från sin egen karriär som boxare. På 1980-talet var han del av Göteborgseliten och satsade på sin idrott i Hisingens boxningsklubb.

— Gubbarna brukar säga “Nej, i dag blir det fyra i röven”, men jag tänker att man måste gå in i det med att man alltid ska vinna. Det är något jag har med mig från boxningen, att man måste tro på sig själv, berättar han och tycker att det är något som BK Häcken gör nu för tiden:

— I dag har Häcken har hittat sin roll i Göteborgsfotbollen. Vi har tagit plats som nummer två, för visst Blåvitt är Blåvitt även om vi spelat bättre fotboll än dem under de senaste åren. Men i dag är ju BK Häcken en klart större klubb både på planen som på läktarna än Öis och Gais. De är ju sedan länge inte ens med i samma serie, alltså Gais kan ju åka spårvagn till sina bortamatcher nu, säger Peter.

Och den utvecklingen tror han är här för att stanna.

— Jag både tror och hoppas att Häcken är framtiden. De skyndar långsamt, så jag tror på dem. De jobbar bra med ekonomisk bredd, på att förbättra allt runtomkring steg för steg. Fotbollsmässigt är vi bra, inte riktigt bra nog att utmana om guldet varje år, än, men det är ett långsiktigt arbete. Jag tycker att vi rör oss åt rätt håll, det började med Lennartsson och togs vidare av Gerhardsson med “gladfotbollen”. Det lever kvar rolig fotboll mycket i dag och nu har folk den synen på Häcken som fotbollslag, att vi står för den roliga fotbollen i stan, sägr han.

— På ett årsmöte sa Dennis (Reds. anm: Andersson, legendarisk klubbledare, ordförande och Gothia Cup-bas) att “vi skulle kunna köpa oss ett SM-guld. Men två år efter det kan vi vara i konkurs.” Så de vill jobba med att göra varje 50-öring till en krona. Och jag tror att det tankesättet gör att vi närmar oss de största lagen däruppe. Ok, 2021 var en sportslig missräkning, men tänk på att BK Häcken tippades som potentiella svenska mästare inför förra säsongen. Alltså både damerna och herrarna. Det var ju något som få hade trott för tio eller tjugo år sedan, säger Peter.

“Det är något på gång här på Hisingen, kring Häcken”

Han börjar räkna upp namn. Stig Töfting, Kim Källström, Tobias Hysén

— Men titta på gubbarna vi kan värva nu. En hemvändare som Jeremejeff, att vi värvar Erik Friberg, Rasmus Lindgren, Joona Toivio. Detta är faktiskt spelare som valt BK Häcken, eller slagit igenom här, vilket gör att vi är med på en mycket högre nivå i dag än “förr”. Så länge Gothia Cup finns ger det ju förutsättningarna med för oss som är ett lite mindre gäng att konkurrera med större klubbar i Sverige.

— När vi slog Malmö borta och vann Svenska Cupen var det fantastiskt. Vi bröt en barriär där! Har man gjort det en gång kan man göra det igen – och det gjorde vi. Två cuptitlar i modern tid visar ju att det går för oss att rubba de större lagen. När Elfsborg vann allsvenskan tätt före oss… ja, även de är ju ett litet lag, egentligen. Så vinner vi Hisingen på sikt kan vi faktiskt även nå 6 000 supportrar och ha fullsatt på matcherna vilket blir nästa steg för oss.

Skiftet från kvartersklubb i lägre divisioner till topplag i allsvenskan märktes ute på Hisingens gator före pandemin.

— Bara det att gubben tvärs över från mig håller på Häcken, säger Peter om sin granne när han berättar om promenaden hemifrån till uppladdningen inför hemmamatcherna.

— När man gick ner till Whoopsie inför matcherna märkte man att plötsligt hänger det Häcken-flaggor ut genom fönstren på centrala Hisingen. Och så ser man mer och mer kids som springer omkring i BK Häcken-kläder var man än är. Dessutom, nu att få gå på Champions League med damerna på Bravida Arena… Till och med “spårvagnsläktarn” (Reds. Anm: Läktaren ut mot spårvägen på Hjalmar Brantingsgatan) hängde ju med, klappade och stompade fötterna. Det är något på gång här på Hisingen, kring Häcken, säger den hoppfulla supportern Peter.

Redaktionen
annons@helahisingen.se

LÄS MER: