Rambergsstugan var Hisingens första livekrog – där Cornelis, Alf Robertsson och Anders Lönnbro var bland profilerna på scen
Rambergsstugan var den ölhall i Brämaregården som blev en naturlig mötesplats för många Hisingsbor på 1960-1980-talen. I dag ligger kinakrogen Restaurang Silverdraken i lokalerna – men i dag tar vi en liten tripp nedför minnenas allé för att komma ihåg den pub som förde livemusiken – och en del riktiga stjärnor med det – till Hisingen.
På 1970- och 80-talen var ”café”-program en stor grej på svensk tv, vilket på den tiden innebar SVT. Pratglada programledare ledde mingel, underhållning och intervjusegment från café- eller pubmiljöer med livepublik. Oftast var det även live-sändningar. På den här tiden satt public service i ”Synvillan” längs Delsjövägen, så dagens närhet från Herkulesgatan i Brämaregården till ”Kanalhuset” vid Lindholmspiren fanns inte.
I stället var det själva verksamhetens rätt så unika miljö som lockade SVT till Rambergsstugan.
.png)
Det här var nämligen Hisingens enda live-scen. Trubadurer som Cornelis Vreesvijk och sångare som Alf Robertsson och Ola Magnell brukade dyka upp här. För att inte nämna lokala profiler till musikanter som ”Spingo” Nilsson (som själv länge bodde i Kvillestan) och Mats Johansson (Röda Ropet) och Göran Ekstrand (Motvind).
Från Rambergsstugan ledde skådespelarna Bodil Mårtensson och Anders Lönnbro något som SVT beskrev som ”bred göteborgsk underhållning” i regi av Christer Dahl. Trion ingick i i slutet av 70-talet och början av 80-talet i skaparkollektivet Kennet Ahl (tv-programmet hette även ”Cabaret Kennet Ahl”) och producerade förutom tv-underhållning från Rambergsstugan även en lång rad böcker och filmer tillsammans.
Anders Lönnbro (som gick bort för bara några månader sedan, hösten 2022) stod i tv och på sin breda göteborgska bjöd han in den breda svenska publiken till en pubmiljö som länge varit bekant för Hisingsbor i allmänhet men Kvillestans medborgare i synnerhet. Här blev det gött tjöt, livemusik, mingel med öldrickande göteborgare och intervjuer och sköj varvat i en salig blandning.
Brett till både innehåll och lokal förankring, alltså.
Ett hak (i första hand) för Hisingsbor
Men långt före det att SVT gjort Rambergsstugan rikskänt var krogen ett tillhåll för både törstiga ungdomar, sköna Hisingsoriginal som den breda arbetarklassen i Kvillestan. När tidningen Arbetet 1978 gjorde en serie om Göteborgs livemusikscener blev det nedanstående nedslag just hos Rambergsstugan.
”För närvarande är det fredags- och lördagskvällarna som står öppna för trubadurerna. Men från och med nästa månad är det meningen att musikkvällarna ska utökas till tre eller fyra dagar i veckan.
— Det här är ett jättefint ställe att spela på. Alla känner alla och det brukar alltid bli en go’ stämning här på kvällarna, säger Ingemar Nilsson som står för underhållningen nu under november månad och är den som har spelat mest på Rambergsstugan”, skrev de i reportaget då.
— Vi har nästan bara stampublik. Det är många som gått här sedan vi öppnade för tio år sedan, sa Birgitta Strandberg till Arbetet då. Hon jobbade på krogen från starten på slutet av 1960-talet och sammanfattade det med att när kända trubadurer kom på besök hände det att en del publik från andra delar av stan hittade till Rambergsstugan. Annars var det mest Hisingsbor som hängde där.
1978 kostade en flaska folköl ”6 kronor plus service” och man hade 80 sittplatser i lokalen.
Historisk plats i Kvillestan från 1950-talet och framåt
Redan på 1950-talet växte en serveringsverksamhet fram här, då som Café Standard, för att på 1960-talet byta skepnad till Rambergsstugan. Fotbollsplanen framför krogen, i dag den lilla parken mellan Hisingsgatan och Rörstrandsgatan, kallades även i folkmun för ”Standard” – efter kvarteret där ölcaféet låg, som hette Kvarteret Standard.
Och efter att de första ägarna sålt vidare krogen till en grupp krogjobbande damer vid namn Ruby, Gittan, Inga, Yvonne och Maggan – tog krogen även nästa steg och byggde ut ännu större i samma lokaler. Efter hand kom Ruby (Klaar i efternamn) att ta över verksamheten själv och blev sedermera på 1980-talet i stor del förknippad med krogen i fråga.
Ruby blev känd som krögaren som gärna bjöd de lokala fotbollsgrabbarna på några bärs, helt oavsett hur det gick i matcherna i division 7, där lokala laget Hawks (efter den stökiga motorcykelklubben som i början av 1970-talet flyttade till Hisingen och en klubblokal (vid Arendalsvägen) bland annat spelade på planen framför krogen.
Ett lag som senare även bytte namn till just Ruby IF, som en homage till krögaren i varje lokal fotbollssjäls hjärta…
Kvällen Cornelis vägrade lyssna på Kvilleborna
En annan minnesvärd historia som flera besökare som säger sig ha varit på plats är när den kanske mest kända trubaduren av dem alla, Cornelis, var på besök hos Rambergsstugan. Då blev det en fix idé hos några av ”gubbarna” i inredningen att ropa efter att han skulle spela låten ”Hönan Agda”.
Men Cornelis var inte på humör för att ta instruktioner från publiken denna afton, någon gång i början på 1970-talet.
Han vägrade helt sonika att byta ut sin planerade setlist och spela låten. Så då såg stammisarna det som en utmaning att ändra på detta och ska enligt sägnen ha gastat efter att få höra sången om den där hönan om och om igen under spelningen, vilket roade många Hisingsbor som var där den kvällen…
I dag ligger Restaurang Silverdraken i samma lokaler. En del äldre Hisingsbor kallar kinakrogen för Rambergsstugan än i dag. Även om pubmiljön, livemusiken och ölseldjarna sedan länge är utbytta mot friterade räkor, Jack Vegas-maskiner och flasköl.
Har du bilder från Rambergsstugan? Eller minnesvärda historier att dela med dig från denna klassiska krog? Hör av dig till oss på tips@helahisingen.se så kanske vi kan följa upp denna artikel, eller fylla ut den, med ditt material!
Markus Hankins
markus@helahisingen.se
LÄS MER:
