Markus Hankins: Varför bor inga kommunalråd i Biskopsgården?

Faksimiler från nyhetsrapporteringen om gängvåld i Biskopsgården från SVT.se och Aftonbladet.se

Petar Petrovic, 20. Yuusuf Warsame, 8. Luna Mandic, 4. I Biskopsgården har alla varit fullt medvetna om gängvåldets vidrigaste sida, långt före mordet på en polis. Barn på barn har dött utan att samhället enat sig i krafttag för att vända utvecklingen. Varför? En faktor som inte ska underskattas är det faktum att inte ett enda kommunalråd bor i Göteborgs ”särskilt utsatta områden”, i stadens förorter.

GT:s grävande reporter Daniel Olsson kartlade i fjol var i Göteborg som stadens kommunalråd bor. Föga förvånande var det välbärgade området Hovås-Askim i sydvästra Göteborg kraftigt överrepresenterat. Där bor 6 av 18 kommunalråd och i Hovås hittar man de flesta av dem:

”Fem av Göteborgs 18 kommunalråd bor inom en radie av 1,25 kilometer – i den välbärgade villaförorten Hovås”, skrev GT i sin kartläggning.

Göteborg finns i nuläget sex ”särskilt utsatta områden”, ett riskområde och två utsatta områden, enligt polisens definition av stadsdelar med särskilda problem. Till de särskilt utsatta områdena räknas Bergsjön, Biskopsgården, Hammarkullen, Hjällbo, Lövgärdet och Tynnered. Gårdsten är ett riskområde och Hisings-Backa och Rannebergen räknas som utsatta områden.

Det finns i dag inte ett enda kommunalråd som bor i Biskopsgården/Länsmansgården. Eller Bergsjön, Hammarkullen, Hjällbo, Lövgärdet eller Tynnered, för den delen. Det närmaste vi kommer någon slags representation i förorten, i de utsatta områden, är att Grith Fjeldmose (V) bor i Hisings Backa, den andra av två stadsdelar på Hisingen som under senare år haft omfattande problem i spåren av organiserad brottslighet och våldsamma ungdomsgäng. Ett av de utsatta områdena.

I det perspektivet är det inte så konstigt att sociala problem i – och gängens makt över – stadsdelen Biskopsgården mest hamnar i fokus när värsta tänkbara scenario utspelat sig. När en person skjuts ihjäl som efter förra veckans tragedi när en lokal polisman mördades i Biskopsgården.

Då står alla politiker, makthavare och debattörer i kö för att uttrycka sin vrede.
Men sedan växer tystnaden igen.

”Man är påverkad av den omgivning man befinner sig i, de man umgås med”

Den borgerliga alliansen har en vision om att bygga ”trädgårdsstad” i Biskopsgården. Sossarna å sin sida vill förtäta och bygga så kallad kvartersstad. De kommunala bostadsbolagens koncern Framtiden har beslutat om en strategi som ”möjliggör att Göteborg inte ska ha några särskilt utsatta områden kvar på polisens lista 2025”. De är inte ense om allt men en gemensam nämnare inom kommunpolitiken är att många lokala politiker sätter sitt hopp till stadsbyggandet, när det kommer till att vända Biskopsgårdens utveckling.

Och det är väl bra. Hellre att de försöker ta helhetsgrepp i ämnet där målet är att på olika sätt ”bygga bort” gängens makt än att kasta ur sig populistiska förslag om att ”kalla in militären” eller att ”jämna området med marken”. Två faktiska idéer som uttryckts i den politiska diskussionen kring Vårväderstorget de senaste åren.

Kanske hade saker sett annorlunda ut om topp-politikerna själva faktiskt varit bättre representerade i alla stadsdelar?

David Karlsson, professor vid Förvaltningshögskolan i Göteborg, i GT:s kartläggning av kommunalrådens bostadsplatser:
— Man är påverkad av den omgivning man befinner sig i, de man umgås med, de man samtalar med och de man känner sig som en del av och som man ingår i en grupp tillsammans med. Där uppstår åsikten om vilka intressen som är värda att driva. 

Man är sig själv närmast, heter ju uttrycket.

”För den som bor i Biskopsgården handlar det om liv och död”

Den som bor i ett område där gängrelaterat våld, narkotikaförsäljning, hot, vendettor och rekrytering av barn till organiserad brottslighet är faktiska problem blir dessa ämnen – vare sig du vill eller ej – viktiga frågor för dig. Då har du knappt något annat val än att lägga en stor del av din energi på att påverka, att förbättra, den situationen.

Petar Petrovic, 20, dog av automatkarbinseld.
Yuusuf Warsame, 8, dog vid en explosion av en handgranat.
Luna Mandic, 4, dog vid en explosion av en bilbomb.

För den som bor i Biskopsgården handlar det här om liv och död.

”Den som bor i stadens finaste kvarter, oavsett om de heter Örgryte, Hovås, Askim eller Långedrag, saknar dessa incitament. De känner inte familjerna som drabbas. Behöver inte möta grannar vars barn mördats i den organiserade brottslighetens vidriga våldsspiral. Tvingas man till dessa möten varje dag är det svårare att tappa fokus trots att media slutat ringa för en kommentar.”

Ändå har de här uppmärksammade dödsfallen av oskyldiga barn och unga från Biskopsgården inte lett till någon massiv kraftsamling från hela samhället, en kraftsamling för att ta gängtjuren vid hornen och vinna tillbaka stadsdelen från de kriminella.

Den som bor i stadens finaste kvarter, oavsett om de heter Örgryte, Hovås, Askim eller Långedrag, saknar dessa incitament. De känner inte familjerna som drabbas. Behöver inte möta grannar vars barn mördats i den organiserade brottslighetens vidriga våldsspiral. Tvingas man till dessa möten varje dag är det svårare att tappa fokus trots att media slutat ringa för en kommentar. Fokus för förändring på riktigt.

Ämnet blir ”top of mind” när någon har mördats. Kanske särskilt nu när en polis har mördats. Men om tre eller sex månader då? Om ett år? Vem i Hovås gör något åt problemet med gängens makt över Biskopsgården då?

Nog förtjänar de som bor i Biskopsgården och Hisings Backa att de lokala politikerna tar deras trygghet på största allvar, både på kort som lång sikt. Men när får vi se reella krafttag mot våldet, mot det inflytande från gäng som polisen kämpar mot varje dag?

Ska vi vänta på politisk ledning där kommunalråden själva bor i de drabbade stadsdelar lär aldrig någon förändring ske. Om inte partierna själva tar ansvar för denna representation så kanske det är dags att skriva in i kommunallagen att stora städer behöves geografisk representation i sina högsta politiska organ?

”Vem har de långsiktiga och hållbara politiska visionerna för att en gång för alla lyfta dessa förorter?”

När GP följde upp ämnet med en artikelserie i vintras mötte de Bergsjöbon Samira Hussein.

— Jag springer aldrig på någon politiker här. De borde vara mer ute bland folk, bli en av oss. Många förortsbor är trötta på politiker som bara är här vid val eller när de har nämndmöten. För att bygga förtroende krävs mer än så, sa hon.

Nästa år är det återigen kommunalval.

Då kommer de omkring 35 000 som bor i Biskopsgården och 30 000 som bor i Hisings Backa bli intressanta. Löften kommer ges. Hot om den motsatta sidans ondska lär hagla. Men vem har de långsiktiga och hållbara visionerna för att en gång för alla lyfta dessa förorter?

De politiska idéerna för att få loss stora delar av Hisingen ur gängens järngrepp?
Jag är i alla fall tveksam till om dessa lär komma från kommunalråd som bor i Hovås.

Markus Hankins
markus@helahisingen.se

LÄS MER: