”Skyffelmördarn, Rock-Olga, Porr-Birger, Tio i två, Skinnet, Pipas, Lammkotletten, Öland, Skit-i-handfatet, Råttjägarn, Sonny Liston, Snoddas, Nötknäpparn, Piss i huvet…”
I Göteborgs hamn hade alla ett smeknamn – eller öknamn. Den bästa beskrivningen av detta numera, likt den inre hamnen självt, utrotningshotade fenomen hittar man i en gammal SVT-dokumentär…
Dokumentärfilmen ”Den inre hamnen” från 1990 om just den inre hamnen i Göteborgs hamn har blivit en kultklassiker. Detta inte minst sedan den åter dök upp till allmän beskådan i SVT:s Öppet Arkiv.
Dokumentären handlar om hur det 1990 redan hade sedan tjugo år tillbaka pågått stora förändringar som påverkade de människor som levde och arbetade i hamnen. Den inre hamnen, som en gång var Göteborgs livsnerv, hade tappat sin kraft och betydelse, vilket beskrivs vackert i detta samtidsdokument om Göteborgs moderna historia av producenterna Michael Stenberg och Christoffer v. Platen.
Hamnen skulle bli oigenkännlig
Redan 1990 visste man att i framtiden skulle den inre hamnen att vara oigenkännlig. Här planerades det byggas bostäder, affärscentra, kontor och rekreationsområden. Men även om många av de visionerna hamnat i långbänk och förvånandsvärt mycket än i dag ser ut som för 30 år sedan i exempelvis Frihamnen och på ”Bananpiren”, så är dokumentären ett sevärt historiskt dokument över hur ”hamnen” – så som man menar när man syftar till Göteborgs hamns storhetsdagar – levde ut sin sista tid.
Alla hade öknamn i hamnen
En orsak till varför dokumentären blivit kult är den episka uppradningen av smeknamn man hade för varann i den ”inre hamnen”. I början av dokumentären läser en av hamnarbetarna upp smeknamn – som i princip alla som jobbade där nere fick. Eller öknamn, som det oftast var…
— Ringer nån och frågar efter Jan-Olof Pettersson vet inte en människa vem det är här nere. Men säger de att de vill tala med ”Lelle-bagarn”, ja då vet vi att det é 1217, säger han.
— Här kommer några exempel på öknamn: Skyffelmördarn, Rock-Olga, Porr-Birger, Tio i två, Skinnet, Pipas, Lammkotletten, Öland, Skit-i-handfatet, Råttjägarn, Sonny Liston, Snoddas, Nötknäpparn, Piss i huvet, Textilingenjören, Femöringen, Skäddegarnet, Göken, Wellpapp, Bror Duktig, Skuggan, Maffi, Puddingen, Nöffnöff, Spader Knekt, Trampa vatten, Loffe, Snoppen, Gissa mitt jobb, Domaren, Skatteledningen, Tjuven i Bagdad, Manolito, Lövbergs lila, Tioöringen, Pinchern, Frukostklubben, Kondomen, Allan i grottan, Dansa med mig, Pisskatten, Kocken, Gårda Smålands Zamora, Smeolle, Tjorven, Tennhausen, Arne Röjarn, Korven…
Ett historiskt tidsdokument
Arbetarna som intervjuas i dokumentären berättar om arbetet i Lundbyhamnen, Kvillehamnen, Sannegårdshamnen – och det är mycket mer än berättelser om smeknamnen som tittaren bjuds på.
Det blir berättelser om arbetsplatsolyckor, dödsfall, prostituerade på båtar, strejker, politiska bråk mellan sossar, kommunister och andra tillhörigheter inom och utanför hamnarbetareförbundet. Den är klart sevärd både för nostalgiska som lokalpatriotiska göteborgare som vill höra goda – samt eländiga – minnen av alla hundratusentals arbetade timmar som de intervjuade gjort nere i Göteborgs hamn.
Se ”Den inre hamnen” hos SVT:s Öppet arkiv här. Och till sist, missa inte historien om ”Lammkotlettens död” i slutet av dokumentären…
Redaktionen
tips@helahisingen.se
LÄS MER:
